|
Vadå
igelkotten "Lilling"?
Enkelt, sommaren 2005 var han minst bland alla igelkottar som
dök upp.
Överlägset minst.
Så han blev lätt att känna igen när han kom.
Han förresten, det kan lika väl vara en hon.
"Lilling" var aldrig rädd, redan först gången han
besökte oss var han
(jag skriver han för enkelheten skull.)
nyfiken och framåt. Älskade kattmat!
De andra igelkottarna var stora och väldigt försiktiga men
inte "Lilling".
Såg han mig kom han springande i full karriär. Morgon som
kväll.
Gick över gatan mitt på dan så ibland fick jag stoppa
postbilen...
Han växte förståss, och på sensommaren var det svårt att
avgöra om det var "Lilling" på besök men sättet
avgjorde saken, "Lilling" är här igen!
Han blev flitigt fotograferad sommaren 2005.
Bilden på första sidan om
igelkottar är "Lilling"!
|
|
Den mest
matglada av alla våra gäster sommaren 2005 kanske han var, igelkotten
"Lilling"
I alla fall en av kandidaterna.
Och överlägset populärast var vanlig kattmat på burk.
Eftersom det är något vi har hemma så är det något vi
gärna delar med oss av till de trevliga gästerna som dyker upp
i trädgården på kvällarna.
Igelkottar har ett fantastiskt luktsinne och varje kväll när
jag gick ut med en tallrik mat så kom han springande med nosen
högt, pejlande in var maten fanns.
Eftersom maten placerades på samma ställe varje dag hittade
han snabbt maten, slängde i sig maten fort och drog vidare.
Det var bara att fylla på tallriken om de andra igelkottarna
skulle ha en chans att få mat!
"Lilling" är den igelkott jag kommer att sakna mest.
En enorm personlighet! |
