Jag minns inte säkert när "Enöga" dök upp för första gången i vår trädgård.
Bilden ovanför är fotograferad 20050703  i allafall, då hade vi sett honom (jag antar att det var en revir krigande hane) ett antal gånger vid matskålarna och vandrande över gräsmattan. 
Ett stort otäckt sår täckte högra sidan av ansiktet. Högra ögat och örat var borta. 
Det såg otäckt ut men när jag så äntligen fick min digitalkamera sommaren 2005 försökte jag ta några bilder.
Mitt i alla sorger och bedrövelser såg "Enöga" ut att må ganska bra. 
Såret såg ut att läka ihop men när han sedan dök upp på morgonkvisten någon dag senare så hade såret rivits upp igen. 
Detta hände mer än en gång. Jag började tro att det var en omöjlig läkeprocess denna igelkott stod framför. 
En igelkott som letar mat i buskar och snår har väl ganska stor benägenhet att riva upp sårskorpan dag efter dag trodde jag. 
Han haltade litegrand också och hade lite svårt med balansen när han kliade sig. 
Flera gånger såg jag hur han kliade sig och sedan ramlade åt sidan, det såg lite roligt ut men han ruskade bara på sig lite och sedan vandrade han vidare.
Igelkottar är ju förvillande lika varandra men denna igelkott med sitt otäcka sår blev som ni förstår ett bekant ansikte i trädgården. Vi kände ju igen honom på en gång och naturligtvis fick han smeknamnet "Enöga".
 Han dök upp varje morgon och varje kväll. När ögat var som sämst sov han under verandan för där fanns mat och vatten hela tiden, jag antar att det var jobbigt att gå långa sträckor när såret var som sämst. 
Under verandan var det också torrt vilket säker var en fördel.
"Enöga" vande sig snabbt med att jag var i närheten. Låg han och sov brydda han sig knappt om att jag gick förbi med vattenkannan. Endast hastiga rörelser han inte var beredd på gjorde honom orolig.

" ENÖGA" 20050723

Ibland försvann "Enöga" i några dagar och då trodde jag att - "nu har jag sett honom för sista gången".
 Igelkottar har ju allt för många fiender. 
Men så plötsligt låg han där och sov under verandan igen.
Och jo då, såret läkte fint. "Enöga" blev piggare.
Bilden här ovanför är från 20050723, tjugo dagar efter första bilden. 
Såret har läkt. Både vid det förlorade ögat och såret där en gång örat suttit.
Han dök upp flera gånger efter att detta foto togs, mer sparsamt kanske sedan han hade ork att vandra runt och leta mer.
Jag hoppas historien om "Enöga" slutade väl!
Igelkottar har det tufft och visst är jag orolig att Grävlingen tog honom.
Men jag hade en trevlig sommar tillsamans med "Enöga" och hoppas att kämpade han så hårt och fixade det så klarade han nog fortsättningen också!

 ENÖGAS ÅTERKOMST
Läs om hu han dök upp igen sommaren 2006!!!