Pelargonerna upptäcktes i Sydafrika på 1600-talet och botanisterna placerade snabbt in dem i nävornas familj, växtsläktet Geraniaceae. 
På den tiden användes namn från växt och djurvärlden som beskrivningar av arterna, allt på latin förståss.
Långa krångliga namn.
Pelargonerna skildes från de europeiska nävorna genom att africanum användes efter namnet Geranium.

1753 kom Carl von Linné ut med första upplagan av Species Plantarum och den enklare tvånamns pricipen infördes. 
Redan 1732 kom botanisten Johan Dillenius med förslaget att de afrikanska geranierna skulle höra till ett eget släkte, Pelargonium men det fick inte gehör överallt, Linné tyckte inte om idén så i Species Plantarium fån 1753 heter pelargonerna fortfarande Geranium.
Först 1789 förde den franske botanisten Charles- Louise L´Heritier över alla pelargon arter till det egna släktet Pelargonium

PELARGOS

Till familjen Geraniacea har man valt namn efter de lustiga fröställningar som blommorna får.
De vetenskapliga namnen syftar alla på fruktens utseende.
Namnet Pelargon kommer  av det grekiska ordet pelargos, stork och syftar på de långa frukternas likhet med storknäbbar. Till samma familj hör två andra släkten med nan efter fåglar med långa näbbar.
Geranium efter tranan, geranos och
Erodium, efter hägern, erodios!

Pelargonen Carmel i blom med massor av fröställningar. Som en fågel med slanka hals och långa vassa näbbar visar pelargonen varför den fått sitt namn.
Grekiska PELARGOS, stork.
Och visst kan man förstå namnet när man ser pelargonen i frö?
Visst ser det ut som fågelnäbbar.

Läs mer om Pelargonernas historia och namn i alla de bra böcker som finns ute i handeln.
Jag tipsar om några på min boktips sida.
Läs och Lär.
Framförallt Njut!