På
en av de tidigaste Sollentuna mässorna
jag besökte, något år innan pelargonsjukan hade
kvävt det sista motståndet i min kropp, så köpte jag
några pelargoner bara för att de såg
trevliga ut.
Jag kunde fortfarande
handla pelargoner med lite vett och sans.
En doftpelargon införskaffades.
En med
stora sammets ludna blad som doftade starkt av
pepparmint.
Den var kul tänkte jag och
köpte med mig en hem.
Under dessa tidiga år var Fuchsiorna
mitt största intresse så när
planteringarna började vara klara på
försommaren så fanns inte så många
krukor kvar till min nyinköpta
doftpelargon.
En jättekruka stod kvar i garaget, så
den fick det bli.
Alla bra platser i trädgården att
ställa krukor på var också upptagna
av fuchsior så vid trappen vid ingången fick den
stå, trots att det är mörkt och
eländigt större delen av dygnet där.
Jag tänkte att då springer man förbi
den ibland och doften av pepparmint
sprider sig.
Man kan väl få drömma?
Pelargoner skall ha ljus visste jag ju,
så jag anade att så frodig lär den ju
inte bli där på min mörka, skuggiga
farstukvist.
Jag hade ju inte en aning!
Där på den mörka dysterkvisten, i den
stora krukan växte och frodades denna,
visade sig jätteväxt! Bladen blev
stora och vackra. Plantan växte trots
det dåliga ljuset, den blev enorm. Och
väldoften spred sig.
Vad jag då inte visste men som jag vet
idag är att plantan jag ställt vid
bron det var en vildart.
En P.tomentosum! Latinska ordet för luden.
En vild pelargon, tamigtusan!
Som trivs i halvskugga och breder ut sig
med sina vackra tjocka ludna blad.
"Tjocka som en älvas täcke"
skrev en engelsk poet en gång.
Så oerhört träffande, och vackert.
En annan rolig människa har kallat den
"Flanellpelargon"!
|
|
Ett
litet skott i en ganska stor
kruka försommaren 2004.
2004 höll jag nästan på att
ta död på mitt skott innan jag
ens kunde plantera ut dem i
sommar Sverige.
Jag vattnade nästan ihjäl
plantan jag hade inne men lyckades
slutligen rädda ett
litet skott!
Mycket regn fick den stå ut med
denna sommar men tur nog klarade
den det. |
Nu
försöker jag ha en varje år vid trappan.
Jag har dåligt med övervintringsplats.
Många sorter dör för mig så jag
brukar inte alltid ens försöka övervintra
denna ljuvliga vilde, men tack och lov
går det bra att få fatt skott till
våren. Och sedan växer den sig snabbt
till en stor buske igen.
Små enkla vita blommor får den, men
det är bladen och doften som gör att
jag vill ha den!
|
