|
Fin
första bekantskap med Alice var just med Alice.
Bara Alice. (Holborow, pre 1966)
Jag fick köpa en stickling av någon som
förstod sig mer på pelargoner än vad jag
gjorde då.
Du skall ha en Alice sa hon. Hon är Vacker!
Och visst var hon det!
Jättevacker dessutom.
Alice är orange med suddig vit mitt.
Hon är inte så stor men är så vacker att det
är märkligt att skåda när hon blommar.
Min andra Alice bekantskap är en Lady minsann.
Även där blev jag introducerad utan att veta
vem hon var eller hur hon såg ut.
Lady Alice of Valencia.
En vacker smultron och mjölk variant som slår
det mesta.
Ingen bild i världen kan få fram hur vacker
hon egentligen är!
Tveklöst en av mina allra bästa och mesta
favoriter.
Eftersom jag har svårt med övervintringen av
mina pelargoner, väldigt många dör, så har
jag alltid flera exemplar av Lady Alice för att
försäkra mig om att åtminstone en planta
skall finnas i liv till våren.
Pelargonsamlandet utan denna Lady vore
förfärligt tråkigt!
Tredje
Alice då?
Jo, Alice of Vincennes.
Skir som spets är den tunna röda
markeringen längs ut på de vita kronbladen.
Jag bara suckar. Lyrisk.
Jag hade sett henne på bild, och läst lite om
henne innan jakten på en stickling började.
Hon var inte allt för lätt att få fatt.
Våren 2005 dog min övervintringsplanta men
tack och lov hade jag precis fått köpt en ny
stickling så jag hoppas hon växer och frodas
till den blommande skönhet hon faktiskt är.
Jag vet mycket lite om dessa tre sorter, dess
ursprung och historia.
Vem vet, det kanske bara förhöjer mystiken
omkring dem?
I år, 2005, har jag en ny Alice på gång.
Hoppas jag.
Alice Greenfield.
Kanske något för min Alice samling?
|
