Min mormor Elsa dog på Uttran sanatorium i TBC 1935. 
Mer än trettio år innan jag kom till världen. När jag växte upp och blev en vilsen tonåring började jag släktforska för att försöka komma fram till mer vem jag var och vad jag kom ifrån. Historien om min mormor var den som berörde mig mest, kanske för att det i efterhand gick att få reda på så mycket om henne.
Mormor förtjänar att bli uppmärksammad. Hon är också en del av den svenska historien, även om hon inte nämns i några historieböcker! Detta får bli hennes historiebok!
Jag har bara tre fotografier på mormor. Jag vet inte om det finns fler. Jag är glad att jag har dom, så jag har ett ansikte till historien! Mormor var lika vacker som min mor!

Elsa Justina föddes i Hedvig Eleonora Församling, Stockholm i april 1896, som yngsta dotter till Anders Gustav Blomqvist och hans hustru Emma Karolina. I familjen fanns sedan tidigare tre söner och en dotter. Båda föräldrarna var bördiga från Värmland. 
Elsas mamma,Emma Karolina blir sjuk i TBC och hon dör i augusti 1903.  Elsa är bara sju år. Vad ingen vet är att hela familjen redan är smittad av denna förödande sjukdom. Den äldste sonen dör 1907 och den näst äldste sonen 1908. Senare samma år ser den sjuke fadern ingen annan råd än att anhålla om att "fattigvården må omhändertaga hans yngsta dotter" då hon i hemmet utsätts för "stor fara att blifva smittad."
Elsa kommer till Fattigvårdsnämndens Utackorderingsbyrån på Flemmingsgatan 22 i Stockholm i oktober 1908. Hon är då 12 år gammal. I november 1908 får hon flytta till Värmland. Till sin Faster Carolina och hennes man, Smeden Jan Axel Larsson. Hos familjen på Äng i Åtorp i Nysund stannar hon och lever med sin faster och farbror och sina kusiner. 
I Stockholm förlorar hennes familj kampen  mot TBC. 1909 dör hennes äldre syster Signe Karolina och 1910 fadern och den yngsta brodern David Otto. Hela Elsas familj är död när hon är blott 14 år. Och så drabbar döden även foster familjen, Fastern Karolina dör också 1910. Hennes man tycker att det börjar bli dyrt att ha hand om flickan Elsa och efter fasterns död tycker han inte Elsa får den omvårdnad hon skulle behöva. Elsa har också efter Fasterns död bett att få komma tillbaka till Stockholm, Smeden Jan Axel skriver till Utackorderingsbyrån. Från Byråns redogörelse finns skrivet att flickan Elsa "visar ej fullt goda anlag. Vill springa på dans, samt har redan en "beundrare".  I januari 1911 är Elsa tillbaka på Flemmingsgatan 22. Redan i april 1911 får hon dock flytta ut till Lars Olov Larsson i Ottersta, Sorunda. Här fortsatte tråkigheterna. 1912 gick ett brev från det kyrkliga Sorunda till Fattigvårdsnämndens utackorderingsbyrå. Ett brev om den föräldralösa flickan Elsa som nu strax skulle fylla sexton år. Elsa hade enligt brevet "gjort sig omöjlig i det nuvarande fosterhemmet" brevet fortsätter med förolämpningar som "Här finns ett folk som nog skulle vilja ha henne, men med det dåliga anlag hon har, kan jag omöjligt rekommendera henne" och samma brev fortsätter "Hon går här och drar med en drängluns, och man vet ej vart det kan sluta" och slutligen "Emellertid önskar vi inget hellre än att bli av med henne, ju förr, dess bättre." 

Nu blev det inte så. De blev inte av med henne, ju förr dess bättre. Denna föräldralösa femtonåriga flicka fick stanna i sin Fosterfamilj, det blev avslag. Och 23 juli 1913 skriver min morfars far Carl Alfred Petterson ett brev till sin dotter Hulda att "hann (en bror till Hulda) var hem midsommar och bevistade Alfred och Elsa i Otterstads Förlovning vilket skedde midsommarafton."
Elsa var förlovad, hon var nu 17 år. Året därpå i november 1914, när hon  fyllt 18 år, gifte sig Elsa Blomqvist och Alfred Pettersson. 
Familjen flyttade runt i Sorunda och familjen blev större, förste sonen Alf föddes 1916. Elsa drabbas av Spanska sjukan 1919, hon får dubbelsidig lunginflammation som komplikation till sjukdomen och andra barnet Gertrud föddes 1919 på sjukhuset  där Elsa vårdades. Både mor och dotter klarar sig. Tredje sonen dör i späd ålder, han blir bara strax över ett år. Två söner födds, 1924 och 1928. När yngsta dottern Harrieth kommer till världen i april 1934 är Elsas sjukdom redan i antågande. Elsa är nu 38 år. Familjen bodde  i Albrektstorp, Fituna Sorunda i två rum och kök. Hon hostar alltmer och besöker läns lasarettet i Södertälje. Hon har varit där förr, 1927, för en bruten arm. Hon blir inskriven vid Uttran Sanatorium i juni 1935. I juli skrivs yngsta dottern Harrieth också in för misstanke om TBC. Vid frågor om TBC smitta vet Elsa inget om sin familjs historia, hon vet inget om hur hon kan ha blivit utsatt för TBC smitta. Hela sitt liv levde hon ovetande om att föräldrar och syskon alla dött i TBC. Elsa Justina Blomqvist Petterson dör på Uttran sanatorium i september 1935.
Hon blir 39 år gammal.
Den yngsta dottern Harrieth är bara strax över ett år. Harrieth får  vara kvar på sanatoriet länge än. Och nu när hennes mamma Elsa var död fanns inte tryggheten för henne att växa upp i. Fadern Alfred hade varken tid, möjlighet eller lust att ta hand om en liten flicka. Harrieth fick också bli barnhemsbarn och sedan fosterbarn hos sin faster Hulda och hennes man Leornard "Ludde" Johansson.  Denne man trodde jag i många år var min riktige morfar! Släktforskningen redde ut begreppen.

Så livet var hårt mot min mormor. Och mot min mamma! Så kalla ord om en föräldralös fattig flicka. Jag undrar vad hon tänkte på, hur hennes drömmar var. Om hon var lycklig ?
Jag vet att mamma hade svårt att vara lycklig, hon letade alltid efter något som skulle ge henne rätt tillfredställelse men hon fann aldrig riktig ro, hon blev för alltid skadat i själen av sin barndom.
Det kanske också min mormor blev Jag fick aldrig träffa mormor, hon fick aldrig träffa mig.
Men hon finns hos mig i alla fall.