|
JO-JO
bantande har man väl hört talas
om, curlingföräldrar lika
så.
Ni förstår vad jag menar?
Att börja på något, helhjärtat,
för att sedan kanske tappa lite av
engagemanget.
Lite halvhjärtat fortsätta för
att sedan sluta och så börja om
igen.
Eller som curling förälder följa
med barnets minsta nyck och ibland
vara konsekvent och följa det som
var sagt för att i andra sekunden
göra det motsatta och göra allt
för att vara barnen till lags.
Hänger ni med på vad jag menar?
Jag hoppas det, för strax kommer
jag fram till det jag vill berätta.
Det är nämligen så jag har odlat
mina hoyor i alla dessa år.
JO-JO odlandet ädla konst.
Från fanatisk till totalt
ointresse.
Från exemplarisk skötsel till
ingen skötsel.
Märkligt beteende?
Jajamensan!
Vad är det då som sker?
Funderade på det nu när hoya
intresset är stort igen.
För många år sedan samlade jag saintpaulior,
genom dem kom jag i kontakt med
hoyasamlare och hoyaintresset blev
starkare för var dag som
gick.
När Svenska Hoyasällskapet
bildades, då var jag med i ett
hörn och jobbade aktivt med mina
plantor och med medlemstidningen.
Fanatisk var nog ett bra ord för
att kalla mig vid mitt rätta jag.
Allt med namnet Hoya i skulle
införskaffas, hur svårodlat det
än var.
Saintpaulia intresset dog ut och kom
aldrig igen.
Tur är väl det för snabbt tog
platsbristen överhand.
Hoyaskotten växte och så kom
ohyran.
Provado pinnar fanns inte och
ullössen och sköldlössen firade
triumfer!
Och plötsligt var det inte så kul
längre
Jag upptäckte pelargonen.
Hoyorna fick dra sig in i skuggan.
Men intresset sover bara Törnrosa
sömn och när rätt nerv får hoya
impulser så är jag där på
mässorna och rotar i
sticklingslådorna igen!
Från inget intresse till
jätteintresse.
Under dessa tider av noll intresse
far hoyorna mycket illa.
När Svenska Hoyasällskapet firade
tio års jubileum tittade jag inte
ens åt hoyorna.
Gick förbi på mässan och köpte
inte ett endaste skott! Jag var
stolt över att jag klarade det.
I skrivande stund är jag jätte
vaken på hoyor igen!
Kämpandes sida vid sida av
pelargonintresset.
Hoya buotii förstörde allt denna
gång...
Jag såg en bild på blomman och ett
märkligt habegär jag inte kännt
på många år vaknade till liv!
Och hur får jag det att gå ihop
idag?
Ja, det får jag ju inte för när
pelargonerna skall in efter
sommarbetet så står hoyorna i
fönstren och tar all plats.
Och på sommaren tar pelargonerna
så mycket tid att jag knappt hinner
med hoyorna inne.
Tid, plats och pengar är alltid ett
problem.
Och så är jag kanske inte
världens mest energiska person....
Och plötsligt en dag kan jag tycka
att fönstren ser för tråkiga ut
och borde ha mer roliga gröna
växter än bara hoyor....
Då blir det svårt.
Hoyorna kämpar med ohyra, rariteter
som jag betalt en förmögenhet dör
och så tappar jag långsamt
intresset igen.
Jag har börjat acceptera läget!
Så här odlar jag.
JO-JO odlandets ädla konst.
Ibland är det kul med hoyor och
ibland är det inte det!
I skrivande stund kan jag bara
ivrigt vänta på nya skott jag
beställt, men när jag sedan har
platsbrist.....då kanske det inte
är så kul längre....
Jag får hålla tummarna att det
blir en bättre balans med åren.
Tur det finns hoyor som orkar med
mig under alla dessa märkliga
svängningar!
|
