:: JO-JO ODLANDETS ÄDLA KONST ::

 

 JO-JO bantande har man väl hört talas om, curlingföräldrar lika så. 
Ni förstår vad jag menar?
Att börja på något, helhjärtat, för att sedan kanske tappa lite av engagemanget. 
Lite halvhjärtat fortsätta för att sedan sluta och så börja om igen.
Eller som curling förälder följa med barnets minsta nyck och ibland vara konsekvent och följa det som var sagt för att i andra sekunden göra det motsatta och göra allt för att vara barnen till lags.
Hänger ni med på vad jag menar?
Jag hoppas det, för strax kommer jag fram till det jag vill berätta.
Det är nämligen så jag har odlat mina hoyor i alla dessa år.
JO-JO odlandet ädla konst.
Från fanatisk till totalt ointresse.
Från exemplarisk skötsel till ingen skötsel.
Märkligt beteende?
Jajamensan!

Vad är det då som sker?
Funderade på det nu när hoya intresset är stort igen.
För många år sedan samlade jag saintpaulior, genom dem kom jag i kontakt med hoyasamlare och hoyaintresset blev starkare för var dag som gick. 
När Svenska Hoyasällskapet bildades, då var jag med i ett hörn och jobbade aktivt med mina plantor och med medlemstidningen.
Fanatisk var nog ett bra ord för att kalla mig vid mitt rätta jag.
Allt med namnet Hoya i skulle införskaffas, hur svårodlat det än var.
Saintpaulia intresset dog ut och kom aldrig igen.
Tur är väl det för snabbt tog platsbristen överhand.
Hoyaskotten växte och så kom ohyran.
Provado pinnar fanns inte och ullössen och sköldlössen firade triumfer!
Och plötsligt var det inte så kul längre
Jag upptäckte pelargonen.
Hoyorna fick dra sig in i skuggan.
Men intresset sover bara Törnrosa sömn och när rätt nerv får hoya impulser så är jag där på mässorna och rotar i sticklingslådorna igen!
Från inget intresse till jätteintresse.
Under dessa tider av noll intresse far hoyorna mycket illa.
När Svenska Hoyasällskapet firade tio års jubileum tittade jag inte ens åt hoyorna.
Gick förbi på mässan och köpte inte ett endaste skott! Jag var stolt över att jag klarade det.
I skrivande stund är jag jätte vaken på hoyor igen!
Kämpandes sida vid sida av pelargonintresset.
Hoya buotii förstörde allt denna gång...
Jag såg en bild på blomman och ett märkligt habegär jag inte kännt på många år vaknade till liv!

Och hur får jag det att gå ihop idag?
Ja, det får jag ju inte för när pelargonerna skall in efter sommarbetet så står hoyorna i fönstren och tar all plats.
Och på sommaren tar pelargonerna så mycket tid att jag knappt hinner med hoyorna inne.
Tid, plats och pengar är alltid ett problem.
Och så är jag kanske inte världens mest energiska person....
Och plötsligt en dag kan jag tycka att fönstren ser för tråkiga ut och borde ha mer roliga gröna växter än bara hoyor....
Då blir det svårt.
Hoyorna kämpar med ohyra, rariteter som jag betalt en förmögenhet dör och så tappar jag långsamt intresset igen.
Jag har börjat acceptera läget!
Så här odlar jag.
JO-JO odlandets ädla konst.
Ibland är det kul med hoyor och ibland är det inte det!
I skrivande stund kan jag bara ivrigt vänta på nya skott jag beställt, men när jag sedan har platsbrist.....då kanske det inte är så kul längre....
Jag får hålla tummarna att det blir en bättre balans med åren.
Tur det finns hoyor som orkar med mig under alla dessa märkliga svängningar!

HOYA CALYCINA ANAR VÅREN!


MARIA 2006

 

:: HOYOR ::

 


 


MÄNNISKOR :: KATTER :: BLOMMOR :: TRÄDGÅRD  :: LÄNKAR ::  MR SANDERS ::  MAIL :: INDEX